Skickade min cykel från Övertorneå till Stockholm med Bussgods för åtta dagar sen trots att receptionisten med en suck varnade att ”det blir dyrt”. För 495kr lovade de att cykeln skulle vara framme inom sju dagar. Acceptabelt pris tycker jag ändå.
Förvånad blev jag när cykeln meddelades vara framme redan två dagar senare..
Själv åkte jag också buss söderut i lördags och det slog mig vad enkelt 10mil kan avverkas med nån liter dieselolja jämfört med en hel dag och tusentals kalorier på cykel. Extra nostalgisk blev jag förstås när bussen åkte förbi platser/vägar där vi cyklat för inte så längesedan. Men att åka buss i 15 timmar dödar själen sakta men säkert.
Enda fotot från bussresan, sjukhuset i Umeå, en sovjetgrå junidag år 2012.
Idag (måndag) hämtade jag ut cykeln från Västberga i södra Stockholm…bara 3km löptur från syrran. Och nej, den har inte blivit gul under bussresan, utan jag skickade min gamla mountainbike anno 2000, också en Crescent, söderut. I sommar ska Visbys grusvägar utforskas! =) Med mig hade jag två verktyg och på nån minut var Balder (jo, den heter så) körklar.
Den observante ser en hög med kartong bredvid hojen. Det är en cykelkartong pappa ordnade från den lokala järn/cykelhandlaren i Övertorneå, och som skyddade cykeln mot hårdhänt godspersonal under transporten…eller om det är tvärtom.
På onsdag tar jag med cykeln på pendeltåget till Nynäshamn och för femtio kronor extra får den följa med färjan till ön.
hundratjugomil 